Jag har alltid ogillat blommande blommor, de har krävt mer skötsel än jag haft tid med. Nej, gröna växter skulle det vara, gärna fetbladsväxter som klarar sig genom en missad vattning utan att klaga.
Detta ändrade sig när jag år 2000 fick en samplantering av olika växter. En efter en blev växterna torra och fula utom den blåa Saint Paulian som fortsatte blomma i månader.
Då blev jag fast, jag hade hittat en blommande blomma som tålde min oömma behandling!
Jag gick med i Saintpauliasällskapet 2003 och genom en vän fick jag en bra start på mitt samlande genom att jag fick blad & småplantor av hans namnsorter. Jag har beställt blad från sällskapet. Några har jag köpt/fått på medlemsmöten och så har jag bytt några blad per brev.
De blivit ganska många nu, ca 60 olika, så nu börjar det svåra med att välja bort de man är mindre förtjust i för att kunna få plats med nya intressanta sorter. Eftersom jag har svårt för att slänga en frisk, kanske blommande planta så har familj och vänner fått adoptera en del. Sen är det ju alla extra plantor man får när man sätter blad, även de ska helst få nya hem. Har även börjat prova på frö förökning.

/Frida
Ps. Nu har jag ändrat länken till min hemsida så den pekar rätt!
_________________

Det som inte dör av svåra förhållanden härdas!