|
Jag snappade upp ett ex av "Allers gröna idéer" igår, en ny tidning som bara ska handla om krukväxter. Och utöver alla lökarrangemang så handlade den mycket riktigt om krukväxter - fast det var en hel del inredning också, vilket kändes lite tradigt (hur många inredningsmagasin har vi inte redan??). MEN det som var trevligt var att det fanns med flera olika gesneriacéer lite här och var, både rent konkret som tips på vad man kan odla i olika väderstreck och som rena inredningsdetaljer i olika bilder. Jag kände mig lite vilsen bland de svenska namnen, van som jag är att använda de vetenskapliga släktesnamnen på flera av gesneriacéerna. Men det är nyttigt och trevligt att lära sig de svenska namnen också!
Saintpauliasällskapet fick inte någon gratisreklam, men däremot tipsades det om Gesneriasterna - en delseger!
En bild av en söt liten saintpaulia med mörkrosa klockade blommor har bildtexten "Ny för i år är Saintpaulia ionantha 'Bells' med sina små, klockliknande blommor. Efter nio års arbete har det danska trädgårdsmästeriet Kaerby lyckats få fram en saintpaulia med söta klockor som ger växten ett helt nytt utseende, som man hoppas ska locka också en yngre målgrupp." Om de bara visste att vi haft klockade blommor i odling ganska många år nu - och att det absolut inte bara är yngre som gillar dem! Som ett sido-komihåg så skriver vi inte "Saintpaulia ionantha" före hybridnamn, utan bara "Saintpaulia" - det kan vara flera olika arter som har sina gener inblandade, inte enbart S. ionantha.
Det fanns också ett kåseri på en sida om saintpaulior, av Christel Kvant, och det var väldigt trevligt och ganska sött! Roligt att läsa om någon som har gått från att se saintpaulior som ointressanta växter till spännande, bara genom att lära sig lite mer om deras vilda ursprung. Men, pedant som jag är vill jag passa på att upplysa om att det inte var baron von Saint Paul-Illaire som namngav det nya växtsläktet efter sig själv, det var inte fint att göra så på hans tid, eller på Linnés och Rudbecks tid under tidigare århundranden, och man gör det fortfarande inte idag; det var Hermann Wendland, som gjorde de första vetenskapliga beskrivningarna av saintpauliaarter, som uppkallade släktet efter både baron von Saint Paul-Illaire och dennes far, också en baron von Saint Paul-Illaire.
Varför är jag så petig då, så fort jag läser något om saintpaulior i pressen? Jo, jag tycker dels att det är dumt att felaktigheter sprids (eller att man håller liv i gamla myter som att det BARA är gamla tanter som gillar saintpaulior, att man ABSOLUT inte får vattna dem ovanifrån, att man SKA nypa bort blad från mitten för att "stimulera" knoppbildning osv osv) - och dels tycker jag att det är rasande trist att de så sällan på senare år kontaktar föreningen för att få mer information. Vi tar ju inte betalt för att svara på frågor! Och om de nu är ute på nätet för att söka efter information, ja då hittar de oss - garanterat. Hade de kontaktat föreningen och fått mer information, så hade föreningen också varit omnämnd i anslutning till artikeln - något som jag alltså i stort sett inte har sett till mer än när det är rena intervjuer.
Men, efter allt detta, så vidhåller jag att det är trevligt med en tidning som fokuserar på krukväxter - och jag kommer definitivt att köpa flera nummer.
_________________
Isabell
Webmaster • Artfonden • Upplandskretsen
|
Logga in
FAQ
Sök
