Lite mer saintpauliahistoria: Plantor av vilda arter skickades från Tanzania (då Tanganyika, tysk koloni) kring 1892 (när området hade varit Brittisk koloni lite tidigare hade man också försökt skicka hem plantor, men de dog på resan). I Tyskland odlades de upp, och alldeles säkert började man ta fram frön i syfte att kunna sprida de nya krukväxterna vidare. Om det var dessa frön som köptes av Armacost & Royston kommer jag inte riktigt ihåg i skrivande stund. Generellt för alla som odlar saintpaulior kommersiellt gäller än idag, att om det dyker upp något avvikande i t.ex. blomfärg, så tar man vara på det och försöker få fram nya egenskaper som håller i nästa generation. På så sätt fick Armacost & Royston fram en serie plantor som de kunde erbjuda den amerikanska marknaden. I början handlade det enbart om mycket små skillnader i blomfärg och bladform, men snart dök den första rosaaktiga blomman upp, sen har det bara ökat. Det amerikanska saintpauliasällskapet, AVSA, bildades 1946 och efter det har mängden hybrider formligen exploderat - sen när det blev populärt att odla i lysrörshylla på kring 60- och 70-talen blev det ännu mer populärt för vanliga hobbyodlare att ta fram nya sorter. Det finns hyllmeter med böcker skrivna av amerikaner om saintpaulior, så därför har vi bättre koll på hur utvecklingen har gått där - men å andra sidan har den stora boomen med hybridisering och framtagande av nya sorter skett i USA, fast vi numera har en ganska stor odling och förädling även i resten av världen.
Jag har inte hört talas om några original ten för Sverige, den tidigaste uppgift jag har är att botaniska trädgården i Uppsala köpte saintpauliafrön från Tyskland ganska snart efter att den nya växten kommit från Tanzania (då Tanganyika, tysk koloni) till Europa (Tyskland). Då är vi kring sekelskiftet 18-1900 alltså. Men när växterna blev tillgängliga för gemene man, och om det handlade om material från frösådderna, eller om det var hybrider som tagits fram (här eller i Tyskland), det har jag inte koll på.
Tommie Lou är namnet på den först registrerade hybriden med en visst typ av bladbrokighet - därför kallas den brokigheten för Tommie Lou-brokigt. På samma sätt kallas de vanliga spetsiga bladen med jämn kant för boy-blad, eftersom Blue Boy och Sailor Boy hade sådana blad.
Tack för frågan, Pialotta! Jag lägger in 'saintpauliahistoria' på listan över saker som ska in på hemsidan
